Plask, plask

Alltid lika roligt att följa med när våra lurviga älsklingar plaskar på. Tror nog att simma är en av de bästa saker de vet. Mina sjögrisar <3.

Update

För er som undrar - allt går bra! Förra veckan uppdateraes träningsprogrammet som vi gick igenom tillsammans med min tränare. Alltid kul med nya träningsövningar! Han försäkrade mig också om att det nog finns knep för att komma i god form tills 24.9. Har själv varit lite orolig att jag inte hinner bli tillräckligt tight tills kvalen för att vikten stod på ställe nästan en hel månad, men som ni vet berättar inte vågen allt! Matschemat har också blivit uppdaterat och surprise, surprise mindre mat på tallriken nuförtiden. Som tur blev det inte så stora förändringar, men nog så att hungern påminner om sin närvaro lite oftare. Blir också fortare hungrig p.g.a. att nu gör jag flera aerobiska pass samt HIIT-övningar än tidigare för att bränna det sega fettet. Nu skall det med andra ord förbrännas mera energi än vad själva energiintaget är för att uppnå den optimala tävlingkonditionen.

Många, många svettdorppar skall ännu fällas men jag är på god väg!

Piece of mind?

Det händer ibland då jag går och lägger mig. Kroppen är trött och vill vila, men lilla hjärnan igen börjar arbeta på när det tystnar runt omkring en. Tankar och bekymmer som far runt, runt och runt i huvudet och det blir bara värre när fantasin börjar färglägga allt det som snurrar runt i huvudet. Fantasin liksom sätter en riktigt ordentlig "guldkant" på det hela samtidigt som också hjärtat brusar upp i takt med tankarnas drift. Det är då som jag verkligen skulle behöva den där OFF-knappen som ännu inte är inprogramerad.

Har ibland funderat vad det beror på, det där att hjärnan går på övervarv. Är det p.g.a. stress, nervositet, för mycket små bekymmer, oro...? Är det nånting som bara kommer på köpet med åldern; man har redan varit med om del, vet hur lessamt livet kan vara ibland och förstår mer och mer om det onda som sker ute i världen - alltså man tar både medvetet och omedvetet stress av mindre och större saker som man egentligen inte ens kan påverka.

Visst skall vi alla bekymra oss om saker och ting ibland och det är nånting som hör till människonaturen. Det känns bara rätt onödigt då man har det mer än bra. Skulle vilja lära mig att hitta en inre OFF-knapp då hjärnan börjar gå på övervarv. Att lyssna på musik brukar vara ett bra knep för att få lite lugn och ro i huvudet då det vill varva över en aning, men alltid har man inte tillgång till det dock. Har ni några bra knep på lite piece of mind?

En sån dag

Idag har det första gången på länge varit en väldigt energilös dag. Har inte fått nånting gjort. Inte nånting förutom en lång tupplur. Har helt enkelt inte kommit igång idag alls och snart är det läggdags igen. Dagar som denna känns lite bortkastade, speciellt när sommaren visar sin vackra sida. Var på massage igår kväll och det känns som om massören sög musten ur mig. Ibland blir det bara så här. Jag blir trött och lite sur efter en rejäl mörbultning, men nu är övrekroppen iskick igen en tid. Som tur är det en ny dag imorgon så bestämde mig för att flytta dagens benpass till imorgon. Istället bjuder jag Bruno ut på en länk i denna slöa och sköna sommarkväll som vi börjar med att beundra våra vackra pioner.

Njut av det vackra och njut av stunden. Juli är redan här. Kramkram!

Jag kämpar...

och jag kämpar och jag kämpar mot frestelser! Nu tycks det vara tuffa tider. Tänker bara på den jävla chokladplattan som jag fick på jobbet midsommaren till ära. Den har spökat i min kappsäck sen lördag då jag begav mig till Chongqing. Lusten för det söta blev återuppväckt på midsommarafton då jag fick smaska i mig glass, så nu har jag försökt hitta små grishål var jag eventuellt skulle kunna krypa igenom.

Lite patetiskt hur jag beter mig. I Chongqing satt jag och petade på chokladplattan, snusa på den ifall det skulle dofta himmelsk choklad igenom förpackningen, dagdrömde om smaken och funderade på att öppna bara lite i hörnet...allt skulle ju ändå gå i samma konkurs som på flyget till Kina. Jag nämligen föll för ALLA frestelser. Smaskade i mig choklad, åt några cupcakes, en croissant, två små glassar och så en bakelse till. Jag bara helt enkelt gav mig lov att falla lite lägre ner än bottnet. Och det värsta av allt är att jag int ens skäms. Nej! Har inte den minsta lilla skam i kroppen över det skedda, men fy fabian så skit jag mådde när vi anlände till hotellet i Kina tidigt på söndagmorgon. Magen krampade och jag visste inte åt vilket håll jag skulle ligga för att få det bäkvämt och mindre illa. Dumt huvud och snål så får den här flickans kropp lida. Tyvärr känner jag mig ändå allt för väl och vet att jag lär mig inget av det som skett. Det var inte första gången och inte sista heller. Alla som känner mig vet att jag är bottenlös i magen då det kommer till godsaker så jag kommer också i fortsättningen (inte under dieten dock) att ligga i fosterställning och oj voja mig över hur illa jag mår...

Som tur var det första gången under denna diet jag rasade och bestämde mig att det får också förbli den sista. Det är inte bara värt att kasta bort allt det jag åstadkommit hittills. Jag kunde motstå chokladfrestelsen i Kina så jag motstår den också nu! Det är fortfarande för mig jag gör detta och det är mitt eget beslut så jag vill verkligen lyckas. Inget är ännu förlorat och det uppmuntrade min tränare om också. Jag känner mig också så väl att jag vet att jag kommer att klara av det här - I really got this! Så med andra ord - det gör inget fast jag föll en gång hårt, låg en stund och funderad för nu har jag klivit upp igen och det betyder att jag är lite starkare än igår.

Det är väl ok och äta den ifall den går via vågen precis som all min andra mat?!

Cheat meal

Midsommarafton och jag fick en cheat meal. Dvs. en fuskmåltid då jag får äta nånting som INTE hör till dietplanen. Har haft lite problem med matsmältningen de senaste veckorna så fick lov att ge kroppen en ordentlig chockbehandling med lite extra mat. Vågen har visat exakt samma tal varje måndag morgon i tre veckors tid medan magen har varit trög så nånting måste göras. Det är nämligen bara tre månader kvar till kvalen så nu är det ytterst viktigt att allt funkar med mat och träning. Tyvärr har nog mitt jobb en liten negativ inverkan på dieten. Skiftesarbete, tidskillnader, matbegränsningar till utlandet...you name it! Allt detta gör att allt går lite trögare till, men som tidigare sagt så med rätt attityd klarar jag nog av detta.

Igår fick det i varje fall bli en ordentligt stor måltid med grillmat och så förstås glass till efterrätt. Nu hoppas jag bara att glasslasset gör sitt, alltså sätter fart på fettförbränningen. Och o så himmelskt glassen smakade, men usch så trött jag var imorse. Det kändes nästan omöjligt att få upp ögonen idag och kan säga att jag känner mig rätt tung och seg i hela kroppen. Där ser man igen vad sockret gör när man vant sig bort från det. Tur går den här tunga känslan över och kan säga att mina grönpulver etc. smakade bättre igen imorse efter gårdagens frosseri. Fitlife - I like that shit!

Bild: Google.

Bild: Google.

En av mina favorit glassar  <3

Lite första hjälp för sockertrötta och svullna ögon.

I lördags

På lördag förmiddag kom jag hem från New York. Var så fruktansvärt trött efter flyget för min kropp har nämligen haft det lite svårare att återhämta sig efter att jag flygit en resa västerut. Inget desto värre som inte skulle gå över med tillräcklig vila. I varje fall, efter min "lilla" tupplur var det dags att bege sig mot Helsingfors. Det var kalasdags och ett ypperligt tillfälle att träffa kära vänner man träffar allt för sällan. Alla var på gott humör som vanligt och det att jag ännu var lite trött och trög, glömde jag bort efter att jag sett allas glada miner och gjort min kramrunda.

En del av kalasfolket begav sig ut till Rhododendronparken i Haga. Så skönt att komma ut i friska luften i gott sällskap! Där gick vi och beundrade blomsterprakten, skarttade och fotograferade varandra och blommorna. Såklart måste jag ju avvika från stigen lite grann för att få ett bra foto på den pinkaste rhododendron i parken så varför inte samtidigt också posera i buskarna. Endel får sitt straff genast; rits rats och där sprack mina byxor i baken! O, det ljuva skratt som bröt ut efter denna episod. Tror det skrattet ännu också ekar kvar i parken...

Födelsedagsbarnet hade fått en slackline i födelsedagspresent och såklart skulle den testas till näst. Upp med linan och efter det skulle alla i tur och ordning upp på linan. Alla med olika stilar och olika tekniker. Super roligt för både stora och små fastän det inte var så enkelt i början. Efter lite övning och goda kämpare runt omkring började det gå bättre och bättre så till slut kan man inte annat än lyckas.

Väntar så på nästa gång och tack för ett super kalas!

Holy crap!

Jag insåg precis att det är under fyra månader till tävlingarna! Gick i god tro att det är först i oktober jag ställer mig på tävlingengscenen, men jag skall ju och kvala redan i slutet av september. Oj, oj, oj vilket pirr det blev i magen nu, ett sånt där superduper woopwoop-pirr. Och vet ni vad? Idag är det första dagen de tar emot anmälningar till höstens tävlingar. Nånting jag har väntat på sedan januari då jag köpte min tävlingslicens. Visst känns allt detta lite ofattbart ännu, fastän jag är på god väg mot min dröm.

Bild: Google.