Chongqing

Det var dags för dejourering igen i månadsskiftet. Fick en två nätters jobbresa till Chongqing, Kina. Där har jag varit en gång tidigare för ca två år sedan, så kan säga att staden är rätt så okänd för mig. Kollade precis på Wikipedia att i stadsregionen bor det ca 6,3 miljoner människor och i hela Chongqing kommunen finns det ca 28,8 miljoner invånare. Känns alltid lite ofattbart att det kan bo flere människor i en stad än vad det bor i hela Finland. Världen är stor. Och visst känns folkvimlet på gatorna! Kändes som om jag var i en myrstack och som finländare måste jag nog säga att det till en början känns lite obäkvämt. Här hemma byter man ju till andra sidan av gatan om någon råkar komma emot en på den oändligt långa och ensamma rakan, medan man tittar åt andra hållet för att undvika någonslags kontakt. Okej, kanske inte alltid så drastiskt, men ni vet vad jag menar.

I Chonqing omringades jag av människor som såg väldigt lyckliga ut. Vet inte vad det var som gjorde alla så lyckliga. Kanske det var våren som redan kändes i luften i det subtropiska monsunklimatet eller så bara ett allmänt välbehag som folk har här. Chongqing är nu en av mina Kina favoriter tillsammans med Xian.

M I A M I

Här är diverse bilder från min första gång i Miami! Fint att igen en gång få besöka ett nytt ställe här i vår vackra värld. Och nu är det så att Miami hör nu till en av mina favoriter.

Downtown. Värme. Palmer. South Beach. Sol. Miami Beach. Färggrannt. Vackert. Härligt.

Once in a lifetime?

Olympiaden till är skall jag ju berätta om mitt lilla äventyr i Incheon precis 100 dagar innan vinter OS startade.

Anlände samma dag till Seoul som olympiaelden och detta var som sagt 100 dagar innan själva olympiaden. När jag insåg detta blev jag jätte ivrig och försökte luska fram var de kommer att springa med sina facklor. Tyvärr fick jag inget direkt svar och ingen tycktes riktigt veta exakt, så bestämde mig bara för att gå och lägga mig snällt med en liten besvikelse.

Hur som haver vaknade jag till tidagare än vad jag brukar efter ett långt flyg. Var kissnödig så tog mig upp ur sängen och skötte undan det ärendet. När jag just skulle krypa tillbaka ner i sängen, hörde jag underligt ljud utanför fönstret (som låg på 14:de våningen). Blev allt lite nyfiken så tittade ut. Och vad är det jag ser?! Jo, OS-elden! WAU! Där nere på gatan springer de faktiskt stafett med OS-facklan!

Till en början kände jag mig nog lite besviken för det, att de faktiskt springer just utanför hotellet och ingen visste att berätta om det fastän jag frågat. Nå, jag ser ju dem härifrån också, tänkte jag och det är ju bättre än ingenting. Helst av allt skulle jag ju nog ändå vilja vara där i följe med alla andra som hurrar, ropar och kämpar på dem som springer sin ca 200 meter långa sträcka med sin fackla. Och det var i det ögonblicket jag bestämde jag mig för att göra det! Jag skall med! Så hastigt på med kläder, en snabb titt i spegeln, snabbt dricka lite vatten och så bara iväg och med fart! Och hör ni, en stund fick jag faktiskt springa innan jag hann fatt dem, men vilken känsla när jag äntlig når klungan med hurrande folk och själva OS-tåget. 

Hela safetten förde oss fram till Songdo Moonlight Festival Park. Där var det var stora shower på scenen med musik och dans. OS-rekvisita fanns runt om, spel att spela och Coca Cola hade ett fotobås var de tog foton på en med OS-facklan i högsta hugg. Den festvalen gjorde mig mer än lycklig! Är så glad att jag bara spontant sprang ut och deltog och fick en super fin upplevelse och ett minne för livet i en av mina favorit städer.

Ingen dålig entré. En svävande sådan.

Här tänds elden i Incheon!

F E S T !

#leteveryoneshine

PS. Gratulis Finland till fina OS-medaljer!