Huashan

Vilken upplevelse och vilket äventyr! Otroligt fint att få besöka Huashan berget i provinsen Shaanix, Kina. Ett av Kinas fem största och mest betydelsefulla berg och en av Kinas mest populäraste turistattraktioner. Huashan ligger ca 120 km från staden Xi'an och ca 800 km från Kinas huvudstad Peking. Berget som består av fem toppar har en lång historia samt religiöst en stor betydelse. South Peak är den högsta toppen på 2154,9 m. När man står högst uppe på södra toppen skall man kunna se alla toppar. Topparna lär ska bilda en blomma och hua betyder blomma på kinesiska. Tyvärr var det rätt mulet när vi nådde toppen så någon blomformation såg jag inte.

För oss blev det en lång dag ute i den otroligt friska luften. Dagen innan vi begav oss iväg planerade vi en del och beställe tågbiljetter via hotellet. Vi fick goda råd av hotellets piccolo, Kevin om hur vi skulle gå till väga med metron, tåget, taxin och vilken rutt vi skall ta på själva berget. Allt gick som smort med Kevins goda råd i fickan och tror nog vi fått ut det mesta av vårt ävntyr även fast det var rätt mulet emellan åt. Förstås skall det också vara lite spänning mot slutet då vi fick spurta precis som i Amazing Race för att hinna till tåget itid.

Och nu till bildöverflödet. Har kommenterat under bilderna en del var jag också berättar mera om utfärden. Njut av Huashan!

Fullpackat på metron.

Lyckliga resenärer på snabbtåget.

Rear view mirror selfie i taxin och nu syns redan Huashans svaga siluett.

Här i från bär det av uppåt!

Men först en liten kisipaus.

Efter att vi köpt inträdesbiljetter hoppade vi på en minibuss som tog oss till gondolhissen
som sedan tog oss upp till norra sidan av berget.

Spännande!

Otroligt vackert med karga bergsväggar och fin blandskog.

Nu är det bara att börja följa kättingarna trappsteg för trappsteg.

Uppe på norra spetsen.

Nu bär det av östut.

Tänk, nyss stod vi på den där kullen. Det går undan.

En litn bergskisse.

Här sätts det lås för att be om hälsa och trygghet för familjemedlemmar och vänner.

Glada vandrare på matpaus.

Själv hade jag också packat med lite mellanmål för att orka.

Största delen av besökarna på berget var kineser. Tror jag såg max. tio västerlänningar under vår hike.

De här trapporna någonstans på östra sidan var de tyngsta, pust! Mjölksyra och hög puls medan 
vädret ändrade till blåsigt och kyligt, vilket gjorde allt lite mer utmanande. Trodde trapporna 
aldrig skulle ta slut...

...men visst kom vi upp!

Definitivt höst i luften.

Här skulle man klättra rakt upp för bergsväggen. Tog i varje fall en omväg som var lite längre.
Tänkte det var säkrare så.

Det var nog rätt tungt ibland, men ändå jätte rolig.

Molnen sveper över.

Nu vet man att man är högt uppe när man ser molen ovan ifrån. Här börjar vi närma oss South Peak
var också fanns de farligaste ställena.

När jag såg den smala gången tänkte jag nog att dit går jag inte.
Ni ser ju vilket fint och säkert räck de har satt upp. Och tro det eller ej, men där var det
 en sjuklig trängsel hela tiden och det var verkligen ingen enkelriktad gång.

Här står jag nu då ändå på den smala gången. Stelnade nog till lite av förskräckelse,
speciellt när folk ville tvinga sig förbi både framifrån och bakifrån. Not nice!

Det fanns också möjlighet för plank walking där du går på en planka fäst i bergsväggen.
Det fästs en säkerhetslina runt dig, precis som på bilden och så är det bara att balansera iväg.
Här var det ändå fråga om en fotografering. Du behöver inte gå ut på plankan alls, men
bildbevis kan du få för det. Jag lämnade emellan både plank walking och fotograferingen.

Ännu finns det energi fastän vi snart vandrat i fyra timmar.

Hittade ett passligt litet kryp in.

Uppe från södra sidan ser man långt.

Där skall också vi traska snart för att komma till West Peak. Och först nu efteråt när jag ser på bilderna märker ja hur högt
uppe vi varit och hur smala gångar vi gått på.

På berget finns också ett flertal tempel.

En del hade faktiskt finkläderna på sig på sin vandringstur. Det var t.o.m. högklackat,
minikjolar och napaskjortor som gällde. #mountainfashion

Berget är mest känd för de livsfarliga gångarna som för från topp till topp. Ibland ficka man faktiskt stanna upp och fundera
hur man skall ta sig säkert fram.

Extra spännande var det på ställen där folk gick kors och tvärs.

Så här ser det ut när du väl lyckats och är lycklig över det.

West Peak!

Ett härligt färggrannt par som satt pricken på mitt i när vi äntigen nått sista toppen.

Alla lika glada :)

Tack Huashan!

Före vi började ta oss ner till gondolhissarna på västra sidan tog vi en liten matpaus. Nudelsoppa
och nånslags hemgjord omelett. Smakade faktiskt ganska gott i den friska uteluften.

Nu hade jag också lite tid att beskåda andra vandrare.

I dagens läge är nog mobilen en stor grej.

Some-paus.

Nu blir det då bli dags att farväl av Mount Huashan samtidigt som vi börjar kliva ner för de
 sista trappstegena på berget.

Där var det och måste nog säga att den här biten var den mest skrämmande av hela resan.
Vet inte vad det är med gondolhissar, men dem gillar jag inte. Kom i varje fall tryggt ner.

Till minnet av Mam

Jävla herr Parkinson! Jag är så arg på dig! Du tog min mamma ifrån mig.

Du tog henne från mina systrar, hennes man, hela hennes stora kära familj.

Du tog henne från vänner och kollegor, vardagen, friheten. 

Du tog henne från livet!

Det du inte tar, det du aldrig får är all den kärlek och uppmuntran hon gav,

hennes visdom och livsråd, hennes godhet och skönhet.

Du tar ej heller allt det andra goda som finns med oss i hjärtats varje slag.

Du får ej aldrig den styrka hon lämnade kvar, som får oss att öppna ögonen varje morgon till en ny dag fylld med hopp och små mirakel.

Din, Sabina.

Dikten skrev jag till din minnesstund.

För ett år sedan idag blev du en ängel. Snälla berätta - hur är änglalivet?

Mellanmål

Tänkte jag skulle med jämna mellanrum börja ge små enkla tips på hälsosamma mellanmål och samtidigt dela mid mig av mina favoriter. Mellanmål som går enkelt att fixa eller som man bara snabbt hämtar från butiken för att njuta av on the go.

Här är första:

Elovenas mellanmåls stänger - gjorda på frukt, bär och havre, Inget tillsatt socker, vilket är super och inga tillsatsämnen. Fiberrika stänger fyllda med energi och de smakar jätte gott.

Stängerna kan ätas som sådana med fast en kopp kaffe till. Själv föredrar jag också nånting proteinrikt till mellamål så brukar äta en burk kvarg till. Brukar också smula ner Elovenastången i ca 200 g grynost. Nam!

Min favorit av stängerna är havre-hallon. Här ser ni också min favorit kvarg och grynost. Alla dessa är så enkla att ta med sig och de går att äta var som helst och när som helst.

Ger ännu ett litet tips: det lönar sig att gömma ner en liten sked i väskan. Man vet aldrig när mellanmålstanden börjar värka och alltid hittar du inte en liten plastsked på affären. Med egen sked sparar du en liten slant samtidigt som du också sparar på naturen en aning.

Lycka är...

... en bit av famos hembakade lingonpaj, för den pajen om någon är bakad med kärlek.
Lycka är en liten snåljåp som tittar fram. Lycka är också en vacker höstkväll.

Never ever give up!

Jag kommer inte att tävla i höst. Min kondition är allt för mjuk och det är inte så jag vill göra min debut. Kändes till en början jätte lessamt när jag gjorde beslutet. Jag har jobbat så hårt, men det räckte inte till denna gång. Det är inte alltid så enkelt när man gör nånting för första gången så fällde faktiskt några krokodiltårar och visst kändes det som att jag misslyckats och gett upp även om faktat är helt annat. Samtidigt kände jag också en stor lättnad. Nu behöver jag inte utföra träningspassen med tänderna ihop bitna och stressa över konditionen för träningspassen började ja bli mera av ett ständigt presterande nu mot slutet, vilket ju är förståeligt när man har en deadline. 

Nu är deadlinen flyttad. Vi beslöt med min tränare att vi gör ett nytt försök i vår. Jag ger verkligen inte upp förrän jag når mitt mål. Nu är vi lite klokare och nu är också utgångsläget annorlunda. Fysiken är bättre och vikten mindre så torde inte bli några större problem. Våren är också min favorit årstid så det ger en liten extra kick. Tur finns det flere chanser att få och en liten motgång får inte mig att ge upp. Nu har jag ju lite mera tid att finslipa precis allt inför min debut and man I will shine!

Malmi 80th Anniversary Airshow

För exakt en månad sedan var jag för tredje året i rad på Malmi International Airshow på Malms flygfält. Det har blivit en väldigt trevlig tradition i vår lilla familj. Dels för att aviation är en stor del av vår vardag och det är ett ämne som intresserar. I år fyllde Malms flygplats 80 år så det var ju lite extra festligt om det hela. Nu får vi bara hoppas att denna fina tradition och show får fortsätta. Som en del säkert vet så är framtiden för Malms flygplats ännu osäker, tyvärr. Hoppas verkligen att flygplatsen inte läggs ned och att vårt fina kulturarv får fortsätta vara verksam.

Igen en gång en fin show! Skrev också om förra årets show så om du är intresserad hittar du inläggen här: finland-international-airshow och finland-international-airshow-jurgis

BTW! Om du inte skrivit under adressen för att bevara Malms flygfält var snäll och gör det här: http://www.malmiairport.fi/mly/adressi/

Set back

I lördags hände det. Jag bröt ihop för två minuter efter mitt träningspass. Fick mitt träningspass gjort fast det inte kändes som en av de bästa. Kändes rätt tungt mot slutet om jag är ärlig, men jag gjorde ändå allt till slut. När jag sen var klar kom tårarna och jag föll ner i desperationsgropen och satt sedan där en stund och tyckte synd om mig själv. Satt där och klämde på mina valkar - som för er andra ser ut som små obetydliga korvar, men för mig i just det ögonblicket kändes som stora jävlar som inte vill ge sig. Löjligt minst sagt! Jag vet, men alla skall vi ha våra svaga desperata stunder ibland och nu kom min. Pressen börjar smyga fram. Pressen att hinna bli i superform i tid speciellt nu när kroppen inte har viljat göra samarbete med mig. Och jag vet att det finns andra och större saker att bekymra sig om här i världen, trust me I know! Faktat är att just nu är den här processen en så stor del av min vardag vilket gör att min kroppsfixering är lite annorlunda. Och när du är ute och jagar dina drömmar då känns också de små motgångarna ibland otroligt stora. Jag ger ändå inte upp utan kör för fullt ända fram. Vart det sedan räcker ser vi sedan...

and never ever give up whilst chasing your dreams!

Happy Hour

Lite träningsbilder från min happy hour dvs. leg day förra veckan. O, vad jag älskar att träna ben! Det skall tränas så att svetten rinner, musklerna fylls med mjölksyra och skriker hosianna. Det skall sjunga i öronen och huvudet och färgen i ansiktet skall definitivt vara röd! Jag får bara såna kicks av att fysiskt ta ut mig till det sista och till det behövs det också ett starkt psyke. En vilja att stiga ut ur bäkvämlighetszonen för att bevisa sig själv att man verkligen klarar av vad som helst. Och detta gång efter gång varje träning. Känslan efteråt är me än guld värd och sanningen är ju nog den att om du vill klara dig då måste du också vara beredd på att jobba hårdare än hårt. "Nothing worth having comes easy".

Knäböj 5x8 rep

I always match my weights with my tights, don't you?

Benpress 10-20-30-40-50 rep

The face says it all!

Knäböj i maskin 3x10 rep

I also match my weights with my face, hahaa.

Utfallssteg 3x 20 rep/ben med kettlebells

just a few more steps...

Klappat och klart!

Häng med nångång!