En liten julhälsning

Lite får vi njuta av julen ännu. Magen har varit rätt proppad från morgon till kväll och igår låg vi för det mesta och bara njöt mellan julmåltiderna. En lite längre promenad gjorde jag faktiskt tillsammans med Bruno igår på kvällen och idag har jag redan varit på jobb. Nu tänker jag mysa en stund på soffan för sen blir det länk som följs av bastu. Sen kryper jag tidigt ner i säng för jag skall vara redo för en ny arbetsdag igen i imorgon bitti. God Jul!

Ahn yohng!

Utmattad men lycklig kom jag hem igår från mitt första long haul flyg på nya vingar. Inte är det bara ca nio månader sen mitt senaste långa flyg. Time flies! Hade hunnit glömma hur trött man blir i hela kroppen; huvudet känns tomt, tänkandet är trögt, benen känns tunga, fötterna är jätte trötta...man är lite som en trög gestalt som får tvinga sig att hasa sig fram och så är man inte så duktig på att uttrycka sig heller. Det är bara att fråga av han som jag bor med hur obetalbar jag är i min post-flight-koma.

Korea, Incheon var destinatoinen denna gång och det var min första gång i Korea. Det blev inte mycket av rundtur för vi stannade bara en natt. Förutom att sova var korean barbecue ett måste - nam! Därefter blev det en kvällspromenad på stan. Hur fint är det inte att ha ett jobb var jag får se världen och smaka på dess kök.

Olika sårters sallad var köttet och bl.a. kimchin rullas i.

Kött! Färdigt att bli grillat.

Från taket hänger fläktar över varje bordsgrill. De suger upp barbecue osen.

Gatorna av Songdo City.

På promenad i Songdo Central Park.

Juldekorerat skyltfönster

och vackra julblomster.

Canal Walk.

Nu fick jag också äntligen ta i bruk mitt flying home-alarm. Ett alarm jag gärna vaknar upp till. Oh ljuva hotelliv, vi möts igen.

Tack November

Bättre sent än aldrig...tack november för...

att jag får börja min kurs.

igen en gång goda träningspass, förstås!

friska dagar.

vackra små panséer i blombänken.

lergrisar

och blöta tassar.

solsken

och (några få) frostmorgnar.

lillajul och lite av julens ljus.

vackra morgonskyar.

att jag vet att snart är jag tillbaks på ett av mina favorit ställen - flygfältet.

Hypocrite

Ärligt talat så är det just vad jag är, en riktig liten skrymtare. Går omkring och låter andra tro att jag lever i min lilla perfekta "fitnessbubbla" var jag följer alla råd samt matplan till punkt och pricka. Jo nej! Jag kan berätta att jag varit en riktig gottegris den senaste tiden. En fuskdag har blivit till två fuskdagar som sen plötsligt är tre fuskdagar... Jag som alltid varit så noga med mina projekt och vill alltid göra allt till fullo, har nu helt tydligt börja hitta små ursäkter. Jag skäms!

Som tur var stötte jag på min tränare här om dagen på gymmet och jag fick berätta hur "duktig" jag varit. Han menade att vi nog ska få mitt griseri under kontroll och efter en liten pratstund kände jag hur det lättade inom mig. Har ändå känt lite oro och stress över detta. Skönt att han verkligen lyssnar och stöder, samtidigt som han försöker hitta en lösning. Jo, jag har varit med om lite mindre roliga saker den senaste månaden som tydligt resulterat att kroppen varit i ett litet stresstillsånd, vilket också tydligt påverkat mitt ätande. Det togs förstås också i beaktande i vår diskussion, men ändå.

Träningarna igen har faktist gott suveränt och jag är nöjd med mina prestationer. Jag har också sovit jätte bra, men det är fortfarande ätandet som emellanåt har varit så otroligt svårt. Den viktigaste delen av hela helheten! Visst har jag ätit enligt matplanen på vardagarna, men på veckosluten har jag fuskat, frossat och åter frossat tills jag ibland mått så dåligt att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Och hela tiden vet jag - den enda jag lurar och gör illa åt är mig själv, samtidigt som det bara tar en längre tid tills jag når mitt mål.

Yes, it will!
Bild: hittad på Instagram

Torsdag

En vacker torsdag morgon. Solen skiner och luften är frisk. Det är alltid lika härligt vid havet.

Tack Oktober

...för att du varit en otroligt vacker höstmånad och tack för...

guldkorn i vardagen.

ett nytt träningsprogram. Woop woop!

lycka

och känslan av att man räcker till.

att jag hittade ett spel som passar både stora och små.

ro och frid

i den finaste stad.

att jag vann biobiljetter till nya Bond filmen via Hobby Hall

och för att man hittar i Lidl lite hälsosammare och goda snacks till följe.

att vi fått fira han som jag älskar mest

och att jag fått duka till fest

där även jag blev uppvaktad <3.

Ett litet sommarminne

Hur liten har han egentigen varit? Världens finaste Bruno. Gick igenom foton från sommaren 2014 och fastnade vid det här fotot. Här har han somnat trött och belåten efter sin allra första simtur. Mitt hjärta smälter, igen en gång!