Vilken trött onsdag det var...

Det finns dagar då allt känns lite svårt och man irriterar sig på de minsta obegriplika saker. Igår var en sådan dag. Lite sura miner, inget tålamod, ingen extra energi, lite gråt osv. Natturerna sög musten ur mig och det resulterade till ett verkligt "prinsessbeteende". Om inte jag får sova tillräckligt är jag allt annat än en hurtbulle. Då reagerar hela kroppen och speciellt huvudet med små humörsvängningar. Det är då som alla små och större saker man gått och grubblat över och eventuellt stört sig på som börjar tränga ut. Allt det som bara samlats i huvududet, men som man inte har tagit till tals. Allt det ska ut just i ens svagaste stunder och allt förstås på en gång. Oftast får man inte ens sagt det med ord, utan det kommer ut som stora krokodiltårar.

Onsdagsansikte.

Efter 12h sömn känner jag mig lite lättare i huvud och kropp. Men nog är det underligt att jag som 30+ inte alltid kan säga rakt ut till min käraste K varför jag gråter ibland. Umgås nu med mig sen!