Bruno mealts my heart, igen!

Idag är det exakt en månad sen vi var i Fiskars med Bruno. Han hade tid till härliga veterinär Annukka på Fiskars Vet för att få bort sina tandförlängningar. Vi besökte Fiskars i Januari senast och då var det ett lite större ingrepp som Bruno undergick. Det kan du läsa om här.

Det gick till som tidigare - vi diskuterade tillsammans med Annukka vad som kommer att göras, hon tittade noga på Brunos bett före ingreppet och sedan lämnade vi honom i goda händer för en timme.

God morgon!

Vet inte om jag eller Bruno var tröttare denna tidiga morgon...tror det var jag.

Fiskars Vet.

Vi gick en sväng ut på stan i den ruskiga vårvinden, burr. Synd att det var så ruskigt ute, igen! Vi hade gärna bekantat oss med staden lite bättre den här gången för det finns så mycket att se och uppleva. Fiskars verkar så förtjusande, speciellt med tanke byns historia; ett riktigt kulturarv. (Här finns lite bilder från senast). Nå, jag tror inte heller att vi skulle ha gjort en så omfattande runda på en timme så vi bestämde oss ganska snabbt att det nog var på sin plats med en varm kopp kaffe. In till samma ställe som senast. Efter att sen kaffemuggarna var tömda och K hade läst Helsingin Sanomat klart var det bara att sakta traska iväg till vår lilla patient. Passade samtidigt på att fotografera lite och öva på att använda mitt nya objektiv.

Fiskars Village.

Iittalas härliga muggar. Så fint med finsk design.

Gamla tvättstugan som nu är Laundry cafe bar.

Tornursbyggnaden.

Loket Lilla bässen.

Visst känns det lite lessamt i hjärtat att se sin lilla gris ligga nersövd. Som tur går den känslan snabbt över och speciellt när man hör att allt gått bra. Det som gjordes denna gång ja, var att veterinären slipade bort förlängningarna. Med hjälp av förlängningarna skulle Brunos undre hörntänder sätta sig på yttre sidan av gommen, så att de inte längre borrar in sig i övre gommen och gör illa. Förlängningarna hade han lite på två månader och allt gick fint under den tiden, just precis som det var tänkt och planerat.

Här ser man tydligt hans överbett.

Här har vi det fina slutresultatet!

Nu får vi bara hoppas att det håller och att det faktist förblir en funktionell deformitet livet ut.

Bruno har nog varit så duktig under hela processen, ända sedan första tandoperationen då han bara vara tre månader gammal. Han har inte visat några tecken på att han skulle ha lidit av ingreppen, utan tvärtom och det är ju det som är viktigt. Han är en glad, ivrig och nyfiken valp som nästa vecka fyller ett år. Då blir det kalas minsann för hela slanten.