Energi noll

Idag var en sådan dag då min energinivå var noll. Jag kände det genast på morgonen då jag vaknade. En dag då man inte har lust med riktigt nånting och då lättjan lätt vill ta över. Såna här dagar kommer ibland och då försöker jag lista ut och känna efter att är jag på riktigt slut eller är det bara latmasken som försöker krypa fram. Vid det här laget känner jag mig själv och min kropp rätt väl, så jag vet när det gäller att vila eller när jag måste pusha mig ur lättjan. Och idag handlade det faktiskt om att bara pusha sig! Det var motvilligt och trögt till en början, men när jag väl kom igång lyckades jag göra ett nytt litet rekord. Wuhuu!

Push it, push it...

Lätt att le när man lyckas!

Vill ännu säga att när en sådan här energilös dag kommer - fundera över varför du eventuellt är trött och lyssna på din kropp. Nångång är det bäst att verkligen vila och bara krypa ihop i soffan, medan det nångång kan vara bättre att ta sig ut i friska luften på promenad eller så kör du ett sjuhelvetes träningspass. Många vet det här redan, men ibland glömmer man kanske bort att höra lite efter och många gånger låter man också latmasken vinna, fastän det egentligen inte finns orsak till det. Huvudsaken är ändå att du lyssnar på dig själv och gör precis så som det känns bäst just för dig!

Kramkram, Sabi

M I A M I

Här är diverse bilder från min första gång i Miami! Fint att igen en gång få besöka ett nytt ställe här i vår vackra värld. Och nu är det så att Miami hör nu till en av mina favoriter.

Downtown. Värme. Palmer. South Beach. Sol. Miami Beach. Färggrannt. Vackert. Härligt.

Once in a lifetime?

Olympiaden till är skall jag ju berätta om mitt lilla äventyr i Incheon precis 100 dagar innan vinter OS startade.

Anlände samma dag till Seoul som olympiaelden och detta var som sagt 100 dagar innan själva olympiaden. När jag insåg detta blev jag jätte ivrig och försökte luska fram var de kommer att springa med sina facklor. Tyvärr fick jag inget direkt svar och ingen tycktes riktigt veta exakt, så bestämde mig bara för att gå och lägga mig snällt med en liten besvikelse.

Hur som haver vaknade jag till tidagare än vad jag brukar efter ett långt flyg. Var kissnödig så tog mig upp ur sängen och skötte undan det ärendet. När jag just skulle krypa tillbaka ner i sängen, hörde jag underligt ljud utanför fönstret (som låg på 14:de våningen). Blev allt lite nyfiken så tittade ut. Och vad är det jag ser?! Jo, OS-elden! WAU! Där nere på gatan springer de faktiskt stafett med OS-facklan!

Till en början kände jag mig nog lite besviken för det, att de faktiskt springer just utanför hotellet och ingen visste att berätta om det fastän jag frågat. Nå, jag ser ju dem härifrån också, tänkte jag och det är ju bättre än ingenting. Helst av allt skulle jag ju nog ändå vilja vara där i följe med alla andra som hurrar, ropar och kämpar på dem som springer sin ca 200 meter långa sträcka med sin fackla. Och det var i det ögonblicket jag bestämde jag mig för att göra det! Jag skall med! Så hastigt på med kläder, en snabb titt i spegeln, snabbt dricka lite vatten och så bara iväg och med fart! Och hör ni, en stund fick jag faktiskt springa innan jag hann fatt dem, men vilken känsla när jag äntlig når klungan med hurrande folk och själva OS-tåget. 

Hela safetten förde oss fram till Songdo Moonlight Festival Park. Där var det var stora shower på scenen med musik och dans. OS-rekvisita fanns runt om, spel att spela och Coca Cola hade ett fotobås var de tog foton på en med OS-facklan i högsta hugg. Den festvalen gjorde mig mer än lycklig! Är så glad att jag bara spontant sprang ut och deltog och fick en super fin upplevelse och ett minne för livet i en av mina favorit städer.

Ingen dålig entré. En svävande sådan.

Här tänds elden i Incheon!

F E S T !

#leteveryoneshine

PS. Gratulis Finland till fina OS-medaljer!