Det händer ibland då jag går och lägger mig. Kroppen är trött och vill vila, men lilla hjärnan igen börjar arbeta på när det tystnar runt omkring en. Tankar och bekymmer som far runt, runt och runt i huvudet och det blir bara värre när fantasin börjar färglägga allt det som snurrar runt i huvudet. Fantasin liksom sätter en riktigt ordentlig "guldkant" på det hela samtidigt som också hjärtat brusar upp i takt med tankarnas drift. Det är då som jag verkligen skulle behöva den där OFF-knappen som ännu inte är inprogramerad.
Har ibland funderat vad det beror på, det där att hjärnan går på övervarv. Är det p.g.a. stress, nervositet, för mycket små bekymmer, oro...? Är det nånting som bara kommer på köpet med åldern; man har redan varit med om del, vet hur lessamt livet kan vara ibland och förstår mer och mer om det onda som sker ute i världen - alltså man tar både medvetet och omedvetet stress av mindre och större saker som man egentligen inte ens kan påverka.
Visst skall vi alla bekymra oss om saker och ting ibland och det är nånting som hör till människonaturen. Det känns bara rätt onödigt då man har det mer än bra. Skulle vilja lära mig att hitta en inre OFF-knapp då hjärnan börjar gå på övervarv. Att lyssna på musik brukar vara ett bra knep för att få lite lugn och ro i huvudet då det vill varva över en aning, men alltid har man inte tillgång till det dock. Har ni några bra knep på lite piece of mind?

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar